Mellan någonstans och ingenstans uppstår en plats för samskapande


Hundratals konstnärer och artister har ansökt om att få vara en del av

årets Tranås at the Fringe. Första veckan i juli förvandlas den

småländska orten till en mötesplats för den globala konstgemenskapen.

I år ska den lilla konsten göras stor.


Fringe är ett globalt koncept som i många år och på många platser bjudit på storslagna

konstupplevelser. Det är ett fenomen som visar vad som händer när vi går samman, snarare

än en plats för konsumtion av aldrig sinande kulturuttryck. Många av de större festivalerna

finns i urbana metropoler som Köpenhamn, Stockholm och Amsterdam. Men vad händer när

den stora festivalen kommer till den lilla platsen?


Fuji Hoffman, ansvarig för årets scenkonstprogram, menar att det skapar en helt annan

dynamik och möjlighet att skapa – om än något totalt annorlunda jämfört med de urbana

evenemangen. Han frågar sig om det verkligen är hållbart att majoriteten av kultur- och

konstutövning sker i storstäderna.


– Det uppstår en rad spännande villkor när det är nära på det vis som det det blir i en mindre

ort. Samarbeten blir enkla, snabba och nära direkt, det är otroliga fördelar som inte finns i

större städer, förklarar Fuji.


Han fortsätter:

– Tanken är inte att den här festivalen ska vara exakt likadan som den i Stockholm – och det

är det som är så fint. Vi har helt andra möjligheter här.


Det handlar alltså om den lilla stadens storslagna förutsättningar att skapa direktkontakt och

känsla av tillsammansskap. Första gången kulturfestivalen tog plats i Tranås var sommaren

2014, då i form av ett litteraturresidens. Varje år sedan dess har kulturutövare tillika

besökare gemensamt skapat ett forum med syfte att låta utkantens olika konstuttryck mötas.

Riktningen utkristalliseras genom en tanke om att låta utbyten, inspiration och nya perspektiv

stå i centrum, snarare än en intention att skapa en masskonsumtion av kultur och nya

populistiska upplevelser.


– Vi vill inte enbart vara utåtriktade som många andra festivaler är, vi är också intresserade

av att folk blir inspirerade och påverkar varandra. Mötet har vi alltid haft som större syfte,

förklarar Ó Ciarnáin som är huvudansvarig för festivalen.


Fuji Hoffman har sedan några år tillbaka på olika vis engagerat sig i festivalen, men rollen

som ansvarig för festivalens scenkonst är ny. Med sitt ursprung i Tranås finns nu en vilja och

drivkraft att dela den konstnärliga energi som är en del av hans vardag i Stockholm, med

kulturscenen i hemorten.


– Det känns meningsfullt att vara en del av Fringe och att vara en del av ett sammanhang

som jag upplevde saknades i mitt Tranås. Jag sökte mig ganska snabbt bort från Tranås

som många andra, men nu, när jag är här märker jag att det finns ett enormt engagemang

och nyfikenhet, trots att många upplever att det inte finns något att göra, konstaterar Fuji.

– Det här är en läroperiod för oss, eftersom vi i någon mån är med i leken och utifrån våra

egna förutsättningar kan utmana de mer etablerade festivalerna i storstäderna.

I år är festivalen större än någonsin, med lite extra av allt, utan att den grundläggande

kärnan återstår – att värna om det gemytliga, det lilla, konsten i utkanten. Konst at the fringe,

helt enkelt. I år är Tranåssatsningen en del av nätverket Nordic Fringe, som förenar olika

röster och initiativ inom den nordiska fringerörelsen. Ett större fokus riktas med detta mot

scenkonsten som är rejält tilltagen i årets program.


– Vi jobbar inte populistiskt, men scenskonsten är ganska utåtriktad och den är lätt att

konsumera på det sätt att alla har ett förhållande till teater, dans eller poesi – vi har en bild

av vad det är eftersom det är den typen av kulturella uttryck vi är vana vid, menar Colm som

också poängterar att kultur är något som skapas gemensamt, ur ingenting. På de små

platserna.


– I Tranås, till exempel.


Här verkar finnas en viskande önskan att i någon mån avurbanisera kulturen genom att

skapa utrymme för ett annat typ av nätverkande.


Konstutövare inom såväl litteratur, film och olika former av scenkonst från den lokala såväl

som globala konstvärlden möts under åtta dagar för att tillsammans skapa en kavalkad av

konstevenemang på olika platser i Tranås. Några av inslagen är en musiktrio från Kongo,

dans- och musikduo från Israel, dockteater, kroppskonst och en mängd olika bidrag inom

litteratur och poesi.


Men även om det till synes kan upplevas som ett ytterligare bidrag till den så kallade

masskulturen är det ändå mötet och relationerna som uppstår under den intensiva perioden

den första veckan i juli, som utgör själva kärnan. Utbytet, vad som kan växa fram efter

festivalens slut, är således det egentligt meningsbärande. Som ett led i detta kommer årets

program även inkludera ett residens för filmskapare.


– Det finns en hunger efter att saker ska hända på riktigt. Jag tycker det är en viktig chans

att ta konsten och Tranås på allvar. Det är många som återkommer varje år och det är ju

som sagt i relationerna som det reellt intressanta uppstår, säger Fuji.


Julia Engberg